Ramavtal innebär inte ensamrätt för bolag att utföra tjänster vid framtida behov

scales-36417_640Att en upphandlande myndighet inom ramen för en upphandling ställer höga krav på leverantören och tillhandahållandet av tjänster är naturligt, ansåg hovrätten som efter tolkningen av ett ramavtal mellan Nordens Välfärdscenter och ett reklambolag nekar reklambolaget ensamrätt att utföra framtida tjänster som omfattas av avtalet.

Nordens Välfärdscenter är en institution inom Nordiska ministerrådets social- och hälsosektor. Centret genomförde en upphandling i vilken de agerade som om de var en upphandlande enhet i enlighet med lagen om offentlig upphandling, LOU.

Upphandlingen gällde produktionstjänster med fullserviceerbjudanden inom områdena information, varumärke och integrerad kommunikation. Efter att ett reklambolag vunnit upphandlingen ingicks ett ramavtal för perioden den 5 maj 2014 till och med den 30 april 2018.

Den huvudsakliga frågan för tingsrätten var om ramavtalet som parterna ingått var exklusivt och gav reklambolaget ensamrätt att utföra sådana tjänster som omfattades av avtalet, när behov av sådana tjänster uppkom.

Av bestämmelserna i LOU framgår att bara sådana leverantörer som är parter i ramavtalet får ingå kontrakt, vilket innebär att avtalet inte är öppet för anslutning av nya leverantörer.

Enligt tingsrätten gav vad parterna anfört inte stöd för något annat än att de haft olika uppfattningar avseende ramavtalets exklusivitet. Domstolen var därför nödgad att tolka själva avtalet.

Reklambolaget gjorde gällande att exklusiviteten kunde läsas in genom centrets anskaffning av de tjänster som omfattades av ramavtalet samt att detta också stämde mycket väl överens med avtalstexten. Sammantaget bedömde tingsrätten att övervägande skäl talade för reklambolagets uppfattning. Ramavtalet ansågs alltså vara exklusivt och bolaget gavs ensamrätt att utföra de tjänster som avtalet avsåg, när dessa behov uppstod.

Domen överklagades av Nordens Välfärdscenter till Svea hovrätt.

Hovrätten noterade att ett ramavtal enligt LOU förvisso är ömsesidigt förpliktigande för parterna. Mer oklart är huruvida detta förhållande innebär en avtalsrättslig skyldighet för den upphandlande myndigheten att avropa från ramavtalet, det vill säga om avtalet är exklusivt på det sätt reklambolaget påstått.

Domstolen framhöll att syftet med regelverket för upphandling är att reglera förfarandet vid upphandlande myndigheters och enheters anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader. Avsikten är alltså inte att reglera civilrättsliga förhållanden, utan i huvudsak att fastställa regler för hur upphandlande myndigheter och enheter ska förfara för att konkurrensutsätta sina inköp.

Efter en sammantagen bedömning ansåg alltså hovrätten att frågan om ramavtalets exklusivitet mellan parterna får avgöras med tillämpning av avtalsrättsliga principer.

Det aktuella ramavtalets ordalydelse ger inte något tydligt besked vad gäller exklusivitetsfrågan. Hovrätten fann samtidigt att det förhållandet att avtalet ingåtts efter ett LOU-förfarande måste beaktas vid tolkningen av avtalet.

Bland annat innebär det att centret i huvudsak ställt upp ensidiga krav på leverantören och de avtalsvillkor som ska gälla. Att en upphandlande myndighet inom ramen för en upphandling och vid ingåendet av ett ramavtal ställer höga krav på leverantören och tillhandahållandet av de efterfrågade tjänsterna är naturligt, menade hovrätten, eftersom syftet med upphandlingen är att tillförsäkra tillgången till framtida tjänster på ett enkelt sätt.

Mot bland annat den bakgrunden ansåg hovrätten – trots de långtgående förpliktelser som ramavtalet innebär för reklambolaget – att villkoren inte kan anses utgöra en sådan orimlig reglering av parternas intressen att de måste anses omfatta en exklusiv rätt för reklambolaget. Detta gäller särskilt med beaktande av att det måste ha stått klart för bolaget när anbudet lämnades att centret inte lämnade några som helst åtaganden när det gäller vilka volymer som skulle komma att avropas under avtalstiden.

Sammanfattningsvis fann hovrätten, i motsats till tingsrätten, att ramavtalet ska tolkas på så sätt att det inte är exklusivt mellan parterna och att det inte ger reklambolaget ensamrätt på att utföra de aktuella tjänsterna när behov av sådana uppkommer.