Köplagen inte tillämplig på köp av noterade aktier

Köplagens regler om felansvar är inte tillämpliga på köpet av det marknadsnoterade bolaget Dialect. Käranden hade krävt över 80 miljoner kronor i ersättning av säljarna. Tingsrätten anser dock att i fråga om förhandlade aktieköp av samtliga aktier från en enda säljare med bestämmande inflytande över bolagets verksamhet talar mycket för att köplagens felregler bör kunna tillämpas.

Dialect Holding AB har 2017 förvärvat aktierna i Dialect AB. Vid tidpunkten för det offentliga uppköpserbjudandet var antalet aktieägare i Dialect cirka 160 stycken. Säljarna var tidigare aktieägare i Dialect men hade sålt sina innehav i bolaget till köparen. Köparen lämnade erbjudande om att förvärva samtliga aktier i Dialect den 15 november 2016 och tillträdde majoriteten av aktierna, däribland svarandenas aktier, den 19 december 2016.

Dialect och dess dotterbolag bedrev telefonförsäljning av mobilabonnemang och elektronikprodukter riktade till småföretagare samt butiksförsäljning av bland annat telekomprodukter. Dialect hade under många år avtal rörande telefonförsäljning med Telia Sverige AB och Telenor Sverige AB. Dessa bolag sade upp sina avtal med Dialect avseende telefonförsäljning.

Käranden Aiag International AB som övertagit talan från köparen har bland annat gjort gällande att det offentliga uppköpserbjudande som köparen lämnade säljarna ska ses som en privat förhandlad företagstransaktion, att köplagens felregler under sådana förhållanden ska anses vara fullt ut tillämpliga, att det föreligger köprättsligt fel i aktierna som köparen inte borde ha upptäckt vid sin undersökning av bolaget, att uttalanden som har lämnats av Dialect eller anställda i Dialect ska tillräknas svarandena och att köparen har reklamerat det påstådda felet i tid.

Käranden begör över 80 miljoner kronor i ersättning från svarandena.

Svarandena har bestritt dessa påståenden.

Huvudfrågan är alltså om köplagen ska tillämpas på den här typen av aktieköp. Stockholms tingsrätt gör i sin 73-sidiga dom en genomgång av framför allt doktrinen kring detta spörsmål. Sammanfattningsvis råder det i princip enighet i den juridiska litteraturen om att köplagen i och för sig är tillämplig vid företagsförvärv, åtminstone förhandlade sådana.

Vid icke-förhandlade förvärv eller i vart fall vid köp av mindre aktieposter förefaller, konstaterar tingsrätten, den dominerande uppfattningen i litteraturen vara att endast ett begränsat felansvar, om något, bör kunna komma ifråga.

Mot bakgrund av vad som anges i förarbetena framstår det som klart att köplagen, även om den i och för sig är formellt tillämplig vid aktieöverlåtelser, inte är utformad med sådana köp i åtanke samt att lagen tillåter en viss flexibilitet gällande dess tillämpning. En domstol kan därför inte anses bunden att tillämpa köplagen i dess helhet vid alla typer av aktieförvärv.

Enligt tingsrätten måste det finnas utrymme att låta köplagens felansvarsregler få olika genomslagskraft beroende på omständigheterna vid den enskilda aktieöverlåtelsen. I fråga om förhandlade aktieköp av samtliga aktier från en enda säljare med bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, talar mycket för att köplagens felregler bör kunna tillämpas på fel i det sålda bolaget. Då det rör sig om icke-förhandlade aktieköp över en marknadsplats för aktiehandel, från ett stort antal mindre aktieägare utan egentligt inflytande över bolaget, bör köplagens felregler som utgångspunkt inte kunna tillämpas mot säljarna.

Frågan om köplagens felansvarsregler ska tillämpas vid ett visst aktieköp bör besvaras med utgångspunkt i de omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen.

Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter hänförliga till såväl köpeobjektet som köpetillfället, till exempel de kontakter som köpare och säljare haft före transaktionen, huruvida köpet skett över börs eller annan marknadsplats, om transaktionen skett inom ramen för ett särskilt reglerat institut såsom ett inlösenförfarande eller ett offentligt uppköpserbjudande, säljarens ställning i det bolag vars aktier överlåts samt storleken på den aktiepost som transaktionen avser.

I förekommande fall bör givetvis ett aktieöverlåtelseavtal ofta få en framträdande roll vid bedömningen. Slutligen bör också mer allmängiltiga hänsyn kunna tas vid bedömningen, till exempel vilka konsekvenser en viss tillämpning skulle få för aktiemarknadens funktion och aktörer i stort.

När det gäller bedömningen av det nu aktuella fallet framhåller rätten att Dialect vid köpet var noterat på Alternativa aktiemarknaden (numera Alternativa listan), vilket är en marknadsplats som inte omfattas av samma reglering som reglerade marknader och multilaterala handelsplattformar enligt värdepappersmarknadslagen (2007:528). Till skillnad från vad som gäller för reglerade marknader är lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden (LOU) på aktiemarknaden inte tillämplig vid uppköpserbjudanden på Alternativa aktiemarknaden. Det fanns därför inte någon skyldighet för köparen att i förvärvsprocessen följa de så kallade takeover-regler som en budgivare, i enlighet med 2 kap. 1 § LOU, måste följa vid uppköpserbjudanden på en reglerad marknad.

Tingsrätten lägger särskild vikt vid att transaktionen i dess centrala moment överensstämde med det förfarande som tillämpas vid uppköpserbjudanden på reglerade marknader.

Vid bedömningen i fråga om felansvarsreglernas tillämplighet ska det också tas hänsyn till vad som framstår som en rimlig ansvarsfördelning, bland annat utifrån förhållandena på säljarsidan, de kontakter som köpare och säljare haft samt deras möjligheter att tillgodogöra sig information om målbolaget. Dialect ägdes vid tidpunkten för uppköpserbjudandet av ett relativt stort antal aktieinnehavare. De cirka 160 ägarna hade olika stora aktieposter och engagemang i Dialect. Genom överlåtelsen förvärvade köparen till slut samtliga aktieägares aktier i Dialect, däribland svarandenas.

Beträffande svarandenas engagemang i och koppling till Dialect konstaterar tingsrätten följande: Svarandena har haft ett varierande engagemang i Dialect. De har visserligen samtliga närvarat vid den bolagsstämma då styrelsen i bolaget fick i uppdrag att verka för en försäljning. Genom detta har aktieägarna dock inte gett styrelsen något annat mandat än att, inom ramen för sitt styrelseuppdrag, bland annat försöka få till stånd ett offentligt uppköpserbjudande som kunde rekommenderas och en värdering som tillräckligt många aktieägare skulle kunna komma att acceptera. Det finns inget stöd för att de diskussioner som senare har förts om bland annat pris, har haft något annat syfte.

Det har inte heller framkommit annat än att aktieägarna efter stämman hade en mycket begränsad roll i försäljningsprocessen samt att det under denna process endast förekom ett fåtal kontakter mellan enstaka aktieägare och Köparen. Inga förhållanden på svarandenas sida motiverar att just de, men ingen annan av de ca 160 aktieägarna, ska bära ett köprättsligt felansvar.

Med hänsyn till förvärvets karaktär har de enskilda aktieägarna stått utan praktisk möjlighet att träffa avtal om exempelvis riskfördelning eller ansvarsbegränsning. Köparen hade vidtagit en mycket omfattande due diligence-granskning av bolaget innan förvärvet skedde. Köparen måste därmed, i förhållande till de enskilda aktieägarna, däribland svarandena, ha haft ett betydande informationsövertag när det gäller Dialects verksamhet som helhet. Mot bakgrund av detta framstår, menar Stockholms tingsrätt, en ansvarsfördelning där köparen bär den huvudsakliga risken och de säljande aktieägarna inte bär något köprättsligt ansvar, som betydligt mer rimlig än motsatsen.

Den ingående granskningen av bolaget och köparens begäran om så kallad representation letters tyder dessutom på att köparen varit medveten om att en sådan ansvars- och riskfördelning skulle komma att gälla för förvärvet.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna är tingsrättens slutsats att köplagens felansvarsregler inte ska tillämpas i målet. Svarandena bär således inte något köprättsligt felansvar för de överlåtna aktierna i Dialect. Redan med hänsyn till utgången i denna fråga ska kärandens talan såvitt avser förstahandsgrunden ogillas. Även om köplagens felregler skulle anses tillämpliga avseende köpet säger rätten att svarandena inte kan göras ansvariga för de påstådda felen.

I andra hand hade käranden yrkat jämkning av köpeskillingen enligt 36 § avtalslagen men också här går domstolen på svarandenas linje. ”Sammantaget är det helt uteslutet att vid de angivna omständigheterna sätta ned priset i aktieöverlåtelseavtalen med stöd av 36 § avtalslagen. Käromålet ska därmed ogillas i sin helhet”.